Tenerifa dag 8

Teneriffa, dag 8. (27/1-2019)

Försov mig nästan! Jag?? Som alltid är uppe före 6? Börjar väl anpassa mig till Teneriffanska tider. Bilens varningslampor lyste fortfarande men jag körde på. Tankade bara lite, eftersom jag förmodligen behöver lämna in bilen i morgon.

Ville till kyrkan i La Laguna. Satte på GPS-en och missade förstås avtaget ändå. Nåja, det var bara att vända. Adressen visade sig vara på baksidan av kapellet, så fick krånlga mig fram en liten bit till.

Jag var tidig och såg massor av människor komma in. Större än vår lilla församling i Södertälje. Pratade lite med en missionär som kom från Idaho. Teneriffa är tydligen en del av Spaniens mission. Biskopen hälsade på mig och undrade om jag var medlem. Tja, jag var väl inte direkt söndagsklädd.

De gjorde lite saker annorlunda i den här församlingen. Mötet började och avslutades med en vacker kör och sakramentet delades ut bakifrån. Av talen förstod jag förstås ingenting. Ena killen som talade var uppenbarligen en komiker, alla skrattade och han flaxade med både armar och ben. Tänkte på Daniel Cisternas hemma i Södertälje. Fast i det här fallet låg även han i lä… Det var underhållande, fast han talade i 150… Det andra talet kunde jag nästan förstå vad han talade om. Saulus och Paulus, den historien kan jag ju.

En gullig gammal dam såg ut som en blandning av en groda och Yoda. Bet mig i läppen för att inte fråga om hon kände George Lucas.

När jag startade bilen efter mötena var alla varningslampor släckta. Gud välsignelser kommer tydligen på många olika sätt. Funderade under mötena över att jag alltid varit ett ljus för min omgivning, vare sig jag velat eller inte. Kände att det är dags att börja lysa igen. De senaste åren har jag ju hållit mig undan eftersom jag inte mått så bra. Därmed har jag inte kunnat lysa som jag brukade. Kan förstås vara en av anledningarna till att jag mått dåligt. Känns inte som om jag har ett val, att lysa eller inte. Nåja, det är i alla fall roligare att lysa än att vara släckt. 

Efter mötena talade jag med en kille som hette ”Sevven”-nånting. Han var ortopedtekniker. Han berättade att La Laguna en gång varit en stor sjö, men att urbefolkningen tömde den för att få tillgång till mer brukbar mark. Han tipsade mig också om att ta färjan till La Gomera för att det var en så underskön ö. Och att det var billigt. Det var det inte.

Eftersom jag ändå var uppe i norr, tog jag vägen upp till El Bailadero, för att sedan köra ned till Chamorga. Fantastisk väg och Chamorga så väldigt mysigt ut. De små byarna i norr har varit väldigt isolerade under lång tid, så både befolkningen och växtligheten är annorlunda där. Stora områden är skyddade och man måste söka tillstånd för att få vandra där.

Körde ned till Playa de los Terecitos, som jag varit på för ett par dagar sedan. Idag var vädret mycket bättre, varmaste dagen hittills. La mig och solade/vilade en stund. Bredvid mig var ett gäng spanska ungdomar som högljutt spelade boll. Kändes tryggt. Sen var det dags att köra hemåt.

Väl i Puerto de las Cruz var det proppat med folk. Min vanliga parkeringsplats var borta, så jag fick parkera flera hundra meter bort. Suck. Fast, moder Theresa hade kommit tillbaka till sin vanliga plats. 

Noterade humoristiskt att på restaurangens 3-4 varmrätters små lappar, som beskriver vad det är man ämnar äta, står det: ”kött i sås, kyckling i sås och fisk i sås”. Resten får man tydligen själv räkna ut.