Tenerifa dag 7

Teneriffa, dag 7 (26/1-2019)

Denna morgon var himlen över Teneriffa molnfri. Hade inte hänt tidigare. Det blir nog en fin och varm dag.

Idag hade jag beslutat mig för att åka till den västraste punkten på Teneriffa. Åkte via Icod och ned mot havet för att kolla upp kusten lite mer. Åkte igenom km efter km av bananodlingar. Hann skymta lite vanliga bönder bland odlingarna. Lokala ”rednecks”, så att säga. Lärde mig att bananerna först kom till Kanarieöarna på 1500-talet. Ytterligare ett fel i Barna Hedenhös berättelse. (Förutom att de inte var blonda, blåöga och bodde i grottor). Innan dess var de vanliga getaherdar. Har faktiskt sett några gubbar med stav och getter på olika platser. Nästan så att man tror att de får bidrag för att hålla kulturarvet vid liv.

Åkte förbi den stora Loro-djurparken på vägen. Man kan inte beskylla dem för att göra för lite reklam. Såg väldigt vackert ut från gatan i alla fall. Tyvärr har jag nog inte den ekonomin för ett besök där. Häromdagen åkte jag förbi den andra av öns stora attraktioner, Siam park. Världen största vattenland. Dess yttre var också väldigt vackert och påkostat. Hade jag varit miljonär så… (hade jag förmodligen inte ens åkt hit utan hälsat på Janne N i Australien istället).

Stannade till vid en utsiktspunk som hette Los Emigrantos med vy över staden Garachico. Läste på skylten att det den stora hamnen västerut en gång i tiden, tills vulkanen Chinyero fick ett utbrott i början av 1700-talen och stora lavaströmmar dränkte både staden och hamnen.

Så småningom kom jag till en vacker kust som hette Charco de la Araña. Det var inte mycket till playa, kanske 3 meter sand, resten bumlingar och vass lava. Men det var mycket vackert ordnat, men gångvägar, träd och planteringar. En (1) restaurang låg på en klippa med konstgjorda vattenfall. Ett ungt spanskt par satt vid ett medtaget campingbord och åt frukost med vy över dyningarna. Jag önskade dem en skön semester och tackade för mig själv att de så fint byggde på stämningen på platsen.

En hög klippa och vägen 445 mot Punta del Teno drog i mina nyfikenhetsådror. Vid foten av berget var dock vägen avstängd, pga av helg! Bara turistbussar och taxi fick åka där. Förstod senare under dagen att helgerna är betydligt livligare, med alla Teneriffaner som skall ut och fira helgen. Den smala vägen ut till Punto del Teno blir nog snabbt igenkorkad. Får bli en annan dag. Utbytte några ord med en turist från England som också var lätt förtörnad över avspärrningen.

Nåja, eftersom jag ändå var vid Mascavägen, åkte jag den vägen. Idag var den betydligt mer trafikerad och jag fick åka lugnt och sakta, precis som jag ville. Nere i Santiago del Teide var det trafikstopp . Marknad. Hade varit kul, men orkade inte ens tänka tanken att hitta en parkeringsplats utan körde vidare mot Teide. Kul att se igen, samt ta den 4:e vägen ned, som jag ännu inte åkt på.

Vid 2 km’s höjd kom molnen, högre än tidigare dagar. Molnen släppte inte förrän jag kommit en bit in i den yttre Kalderan. Caldéra? Kalldéra? Lagom tills att jag skulle svänga norrut stannade bilen och några lampor började blinka. Jädrans! Motorfel. Stannade, kissade, lät bilen vila ett tag. Ingen större skillnad. Jaha, bara att åka tillbaka till biluthyrningsfirman, gnälla lite och förhoppningsvis få en ny bil. 

Jag beslutade mig för att i alla fall åka den väg jag bestämt, trotts att det fanns en närmare väg hem till Puerto de la Cruz. Tog så vägen över observatoriet. Det var bra. Naturen blev annorlunda och en upplevelse i sig. Ganska snart kom dock molnen igen och blev bitvis så tjock att jag fick krypa fram med bilen i ca 20 km/h. 

Efter en stund började bilen långsamt att bete sig lite bättre, men lamporna lyste fortfarande, lite till och från. Det är fortfarande fascinerande hur otroligt långt ned man måste köra, för att komma till beboeliga trakter. I La Laguna svängde jag upp på motorvägen och så hem mot Puerto.

Kände oset av utegrillarna i luften från alla helgfirande Spanjorer. Kul, precis som hemma.

Tog vägen genom stan för att komma till biluthyrningsfirman. Helgstängt. Suck. Jaja, bilen rullar i alla fall, så de får skylla sig själva. La mig och vilade en stund när jag väl kommit hem. Sen ut på stan. Letar lite mer intensivt efter små presenter till familjen hemma. Kom på att Golda ju fyller 22 efter att jag kommit till Sverige igen. Herregud! Vad skall jag hitta på. Presentångest. Någon annan som också har den diagnosen? Det slutar väl med att de får varsin pimpsten!

Beslutade mig för att vandra bort till svarta stranden. Tog mod till mig och tvingade mig att ta en fika på ett fik vid stranden. Kunde till slut slappna av. Satte mig på själva stranden och kunde faktiskt bara njuta en stund. Och njöt av att se surfarna balansera på vågorna. Fortfarande röd flagg på den stranden. Undrar om det alltid är det. Surfarna såg klassiska ut, med solblekt trassligt hår och hippiekläder. Synd att jag börjar växa ur hippiestilen. Nu känner jag mig mest bara som ett original utan den roliga hippietouchen.

Saknar lite någon att prata med. Det känns svårt att börja samtala med folk. Hemma är jag ju van att kunna börja prata med vem som helst, var som helst. Men här känner jag lite ”peddo”-varning när jag säger nåt till någon.

Annars märktes det att det var lördag. Många fler människor ute på gatorna, fler karrikatyrmålare, gatu-gycklare, levande statyer mm. En ung tjej med gigantiskt rasta-hår spelar vackra, klassiska låtar på tvärflöjt. Hon har stått där ett par dagar nu. Moder Theresa var borta, likaså de gamla vanliga tiggarna som jag just hade vant mig vid. Ersatta av nya, färggladare tiggare.

På torget hittade jag det obligatoriska skateboard-gänget. Lite längre bort det obligatoriska gänget av Afrikaner, säljandes handväskor och annat typiskt. 

Häromdagen gick jag föresten förbi en välbyggd yngling i bara kalsongerna som bytte om efter ett bad. Runt sig hade han en skara unga beundrarinnor. 20 minuter senare, när jag var på väg tillbaka, hade han ännu inte fått på sig mer än kalsongerna. Inget problem med självförtroendet där, inte… (fniss)

En annan händelse jag glömt att nämna var att när jag skulle till att somna häromkvällen så gick en orkester genom staden med trumpeter och trummor. Orkade inte klä på mig för att se vad ståhejet handlade om.

Skönt att det finns TV på rummet, så man kan koppla av lite. Ännu mer skönt är det att det finns 2 engelska kanaler samt 4 tyska. Såg på de spanska nyheterna att det tydligen varit en gruvolycka någonstans i Spanien. Trump har öppnat kongressen och världen är som vanligt i brant utförsbacke. Allt som det skall vara alltså…

Det börjar skymma, vilket innebär att det är ca 30 minuter till matsalen öppnar. Kyrkans klockspel, alias katten i kastrullskåpet, ljuder vilket innebär att det är dags att gå ned. Satte mig till bords och tänkte att jag skulle göra lite annorlunda ikväll. Bad en tyst bordsbön och bad att maten skulle smaka bättre. Det gjorde den. Tänk att jag alltid skall slarva med det där. Jag vet ju att det alltid blir bättre om man tar Gud med i leken…

Pratade med den hiskeligt övercouloriserade damen i hissen upp. Hon var från Österrike och jättetrevlig. I morgon sätter jag mig hos henne. Hon verkar så ensam… Godnatt!