Tenerifa dag 5

Teneriffa, dag 5 (24/1-2019)

Huga, vilken dag!

Norrmännen som jag bjudit in på dagens exkursion, orkade tydligen inte upp i tid. Frukosten var tråkig. Noterar att jag fortfarande tillhör de yngre i matsalen. Idag hade jag bestämt mig för att hälsa på Santa Cruz, på andra sidan ön. Det småregnade, som det brukar på mornarna. Halvvägs upp på motorvägen var det stopp, en trafikolycka. Det gick ändå ganska bra. Jag fick i alla fall köra långsamt, vilket ni säkert vid det här laget har förstått att jag gillar (Så länge jag är på semester).

Santa Cruz var stort och jag passade på att parkera vid deras variant av Sydney’s operahus. Sen var det till att promenera. Och promenera. Samt promenera. Gah! Funderade på vart ”centrum” låg. Funderar fortfarande… Hittade till den stora kyrkan. Den var praktfull inuti. Fast det var lite svårt att bedöma, eftersom det var nästan totalt mörker i kyrkan. Ingen belysning. Fullt med stora altare, helgon, silvermonument (sådana där de brukar bära i processioner). Det kändes som om de inte ville ha turister där inne, så jag gick raskt ut igen.

Tvärs över gatan låg ett stort museum, som inte kostade för mycket i inträde. Fick en audio-guide som kortfattat berättade det viktigaste. Alla andra skyltar var på spanska. Inte ett ord på varesig tyska eller engelska, vilket annars varit fallet överallt på ön. Arkeologi är ett av mina intressen så jag lärde mig lite mer om Guanchanerna och öarnas historia. Första ön kom tydligen upp ur havet för ca 30 miljoner år sedan. Den senaste (var det La Goméra?) för 8 miljoner år sedan. Den äldsta tror jag var Fuerte Ventura och så byggs det långsamt på västerut.

Trotts att det säkert finns 100.000 grottor och hålor på ön, så bodde de flesta av urinnevånarna inte i grottorna utan i enkla, runda stenhyddor. Grottorna användes mest som gravplatser och skafferier. De dog tydligen ut, eftersom de inte kunde skilja på dem. (Det var ett skämt).

Sen fanns en botanisk avdelning, en naturhistorisk och en zoologisk avdelning, men i stort var det ganska tråkigt. Kul att se en del uppstoppade, utdöda djur.

Så vandrade jag vidare i mitt sökande efter ett centrum och kanske nåt mer att se. Kändes som att irra runt på Norrmalm. Visst fanns det affärer, men inget direkt centrum, som jag hittade i alla fall. Besökte snabbt deras variant av hötorgs-hallarna. Snyggt. Sen kände jag att mitt knä ville ge upp och tänkte att jag i alla fall skulle besöka deras berömda strand, playa de las Terecitas.

Tog en evighet att ta sig tillbaka till bilen. Sedan ytterligare en evighet att köra norrut till den där stranden. Hamnanläggningen fyllde hela staden, kilometer efter kilometer. Definitivt ingen turiststad.

Kom så äntligen fram till stranden. Den var glest befolkad och därmed gott om parkeringsplatser nära vattnet. Skönt. Bytte om i bilen och gick ned för att lägga mig och ta en tupplur. Blöt sand. Visserligen gul och importerad från Sahara, men blöt och hård. Försökte vila. Det var lugnt och stilla, men så kom regnet. Direkt varmt var det inte heller.

Funderade på vad jag hittills har njutit mest av, att köra bil på roliga serpentinvägar uppe i bergen. Där får jag den mesta frihetskänslan och upptäcker mest. Så jag styrde kosan upp mot TF-12’an. Oj, nu fick jag mitt lystmäte tillfredställt. Vägen till Tagananananana (nånting…) slog t.om. den mer turistkända Masca-vägen. Här njöt jag. Nere vid havet var det visserligen turister, men få och man fick känslan av det karga och vilda. Det här gillade jag. (Rekommenderas).

På vägen upp noterade intressant, att det blev fler träd och regnskog ju högre upp jag kom. Det brukar ju vara tvärtom. Långa sträckor åkte man dessutom genom tunnlar där väggarna bestod av mossiga berg och taken av täta, frodiga lövverk. Tufft.

En tag var det skönt att jag hade en stor turistbuss framför mig på de smala serpentinvägarna. Det blev långa köer och jag fick åka precis så långsamt jag ville. Inser att jag börjar bli lite mer van att köra här på ön. Nu har det till och med hänt att jag kör om andra bilar!!

Närmade mig så sakteliga Las Mercedes – och alldeles korrekt, såg inte en enda Mercedes i den staden. Dags att åka hemåt. Bestämde mig att titta på den botaniska trädgården, som de gör så mycket reklam för.

Den grundades egentligen på 1700-talet av Spanska kungen som en mellanstation (karantän) för alla nya tropiska växter som började införas från kolonierna. Det var stora träd, en himla massa fikusar (inte gays alltså), blommor och blader. Det kändes lite väl kaotiskt, med en massa skyltar och återkommande växter. Det roligaste var att se vart alla krukväxter man känner till hemifrån, har sitt ursprung. Men vill man se den överdrivet kulörta blomsterprakten man är van vid från semesterorterna, så får man större behållning av att vandra omkring i städerna.

Så, äntligen hemma och snart är det dags för middag. Passade på att köpa lite Ipren eftersom jag förmodligen får skov i knät efter dagens överdrivna promenader.

Förresten, hörde ett par prata på nåt asiatiskt språk och var tvungen att skratta högt när jag insåg att det var danska…