Tenerifa dag 13

Richard:

Teneriffa, dag 13 (1/2-19)

Hade ingen större aptit denna morgon heller. Tvingade dock i mig lite för att spara pengar vid lunchen. Promenerade bort västerut idag igen. Kom till Playa Jardin, den stora, lite mer badbara stranden. Såg de stora vågorna och noterade att jag faktiskt ville bada. Haltade hem igen och bytte om. Sen tillbaka till stranden.

En bit bort satt gubben som tillbringade dagen med att klappa händerna i takt till något som bara han hörde.

Började med en fika vid stranden. Byggde därefter faktiskt en lite större ”Richard-strand-sten-sättning”. Stranden var relativt brant ned till vågorna och där vågorna bröt in, var det förstås större, omväl ej vassa, stenar. Jag väntade in en hop lite lugnare vågor. Nu gick det inte att vela, som jag brukar. Kastade mig snabbt ut till området där vågorna är lite lugnare. Dock bottnade jag inte där och vågorna gjorde att jag blev lite för andfådd, bäst att ta sig in igen. Efter en stor kamp mot vågorna samt en jkraftfull ansträngning med att försöka se obekymrad och cool ut, lyckades jag helt oskadd komma in till stranden igen. Det blev inget långt bad, men jag var nöjd ändå.

Efter någon vecka känner jag mig nu mer trygg i min roll som ensam gubbe. Känner mig inte längre som en äldre scoutledare (”peddo”). Vågar vara mig själv mer. Tänk att det skulle ta mig nästan två veckor! Hemma har jag ju inte det minsta problem med att vara originell, göra som jag vill, bryta fåniga samhälliga mönster mm. Synd, nu känner jag mig mer hemma här, fast längtar hem också, till Nina, Freddie, Golda och Pontus.

Idag hörde jag fler Finnar och Tyskar än tidigare. Det är en varm och solig dag. Det verkar som om vädret anpassar sig till helgerna här. Teneriffaneran har väl något magiskt med vädergudarna, så att vädret alltid är bra när de har helg när de åker ut till alla olika ”re-creation areas” som det vimlar av här på öarna. Ställen som turisterna inte kommer till, utan mest bara till lokalbefolkningen. Platser med bänkar, bord, grillplatser, lekplatser mm, där sedan lokalbefolkningen tillbringar helgerna på. Barnen leker, de äldre sitter och pratar, allt medan grillen sprider sitt väldoftande os över nejden, som en signal till omgivningen om vad som egentligen är värt att leva för.

Hem, duschade av mig saltet och satte mig en stund på hotellets utefik. Bara satt och njöt. Restaurangens kvällsmeny var som den brukar, fisk i sås, kött i sås samt kyckling i sås.

Packade ihop alla mina tillhörigheter samt små souvenierer i form av två små lavastenar, en ilandfluten tvättsvamp, en kotte från den kanariska tallen, lite chips till Freddie mm.

I morgon kommer bussen 05:41 och plockar upp mig. Sen blir det till att vänta i en massa timmar tills flyget går. Kram