Tenerifa dag 1

Teneriffa, dag 1 (20/1-2019)

Så, ankom igår efter nästan 12 timmars resa. Mer än vad jag normalt klarar. Kan inte påstå att jag klarade det, men jag lever uppenbarligen.

En stackars ”Jimmy”, som såg ut som en tvättäkta Taliban, satt bredvid mig. Läskigt, tänkte jag, men ”man skall inte döma hunden efter håren…” Han visade sig vara genomsvensk, men med en Indisk mor. Stackarn fick höra allt från  Frau Holle till ADHD.

Efter två timmar tyckte jag att resan borde vara slut, men då var det ändå 4 timmar kvar. Hjälp. Som tur var hade jag laddat ned en del Netflix-filmer, vetenskap förstås, vilket hjälpte mig i ett par timmar till. När jag inte längre orkade titta på filmer var det bara att sitta och rulla på tummarna. Flygvärdinnorna mumlade lite då och då i högtalarna och jag och Jimmy funderade över vilket språk de egentligen talade på…

Nåväl, framme i Tenerife Sur, så kom jag snabbt av, eftersom jag satt långt fram. Hämtade väskan, sa hejdå till Jimmy och började leta efter transferbussen. Fick gå genom hela hallen till informationen som visade mig tillbaka och sen vidare ut till bussen. Sen tog det två timmar till, innan bussen kom fram till Puerto de la Cruz, eller Pto. Cruz, som förkortningen verkar vara. Förmodligen för att inte förväxla staden med Santa Cruz, som ligger på andra sidan ön. Bussen körde med oss ca 30 personer från hotell till hotell. Mumlade något och genast uppstod en tävling om vilket hotell han egentligen menade. En del resenärer hade tur, då man kunde se hotellet genom bussfönstren. Jag blev nästan sist och hamnade på en öde gata i vad som verkade som gamla stan. Inget hotell så långt ögat kunde se. Lyckades haffa en förbipasserande man som vinkade in mig i en gränd. Mitt emot stora kyrkan låg så Hotell Marquesa, ett hotell som finns med på alla webbsidor, för att det är så vackert och gammalt. Rummet som jag fick, låg dock i en modernare anslutning, och hade väl knappt 3 stjärnor. Men helt ok för mitt behov. Övertrött och speedad, funderade jag på hur jag nu skulle kunna somna. Gick upp på den lilla takterassen, där den uppvärmda poolen låg. En tysk kille i min ålder tog sig ett nattbad och vi hade en trevlig pratstund. Han kom från Hamburg och kände igen Kurt Wesemeyers bokhandel från sin barndom. (!)

Nåja, jag lyckades somna lite till och från, men kl 8 var jag vaken igen. Lagom till frukosten. Kontinental standard. Sen ut och promenera.

Började med att gå tvärs över torget och in i den stora kyrkan. Det var mässor på löpande band, kl 8. 9, 10, 11 osv. Den överåriga prästen gnisslade i samklang med rundgången i högtalarsystemet samtidigt som jag beundrade de tre jättestora barockaltarna i kyrkan. Blev lite lätt rörd av de troende som samlats i den stora kyrkan. Men jag stannade inte länge.

Strandkonst: lägg en slant mm.

Ned till hamnen och vidare längs gågator mm till den officiella stranden. Folktomt och svalt. De jag mötte var ute och joggade. Den svarta sanden på stranden påpekade ivrigt att mina fötter var lite väl vita. Det var dags för den första riten, som man bara måste göra på en resa utomlands, att doppa tårna i vattnet. Det var inte så kallt som jag i mitt ”värsta scenario” hade målat upp, men inte heller lika varmt som i poolen på takterassen.

Vandrade tillbaka och började fundera på vad jag skulle hitta på idag. Gick hem för att vila en stund. Teneriffa ligger en timme efter Sverige i tidszonen, så min trötthet kom lite tidigare än vad klockan ansåg. Det gick förstås inte att vila. Fortfarande lite överspeedad. Sen måste jag också hantera alla tankar om att jag inte borde göra såhär, resa bort på en – för oss – ganska hög kostnad. Även om resan utifrån sett var ganska billig men halvpension och allt. Jag vet att jag behöver denna resa för att tanka på ljus och värme, men denna gång hade jag gärna velat ha med Freddie, Nina, Golda och Pontus.

Nåväl, efter en halvtimme gav jag upp och bestämde mig för att besöka det arkeologiska museet. Hade fått en fin karta med vackra bilder och började vandra enligt dess anvisningar. Jag irrade runt en bra stund innan jag gav upp och använde Google Maps istället. Då gick det fortare att hitta dit. Nu hade solen hunnit upp över bergen och det började bli varmare. Fler människor hade hittat ut och det började bli riktigt trångt på sina ställen. Så kom då den stunden då jag äntligen hittade fram till museet, trött och med annalkande solsting, möttes jag av en skylt med texten: ”closed due to reconstruction”. Påminner mig om den gången jag vandrade i timmar genom Paris, för att titta på Louvren, som också var stängd just den dagen jag var där.

Jaha, nudå? Mitt knä värkte rejält, så jag insåg att det inte skulle bli allt för många promenader idag. Till slut bestämde jag mig för att hyra en bil redan idag, för att komma bort från staden. Jag vill ju upptäcka det gamla, autentiska Teneriffa, landet och naturen. Hittade en billig bil tillslut och åkte raskt iväg. Tänkte först titta på den botaniska trädgården, men missade avtaget. Åkte vidare längs kusten norrut. Det tar ju ett tag att anpassa sig bilen, trafiken och dess kultur.

Det är ganska branta berg runt om ön, och inte så många stränder som på Gran Canaria och de andra öarna. Men till en strand ville jag. På vägen ned för bergen så jag en ung kille med en surfbräda under armen. Jag stannade och frågade om han ville ha lift. Det var ganska långt kvar ned till vattnet. Han talade förstås bara spanska och vi förstod inte varandra så väl. Men till slut så fattade jag att jag skulle parkera. Sen ledde han mig in på hemliga, branta stigar ytterligare några hundra meter ned. Tänkte på mitt knä, men äsch, själv skulle jag ju aldrig hittat dessa stigar, så jag följde honom. Han hade några kompisar som fiskade bakom några höga klippor, men dit vågade jag inte ta mig. Jag tackade honom, sa hejdå och gick till en annan strand som var lite mer lättåtkomlig. Jag vågade dock inte bada, eftersom vågorna var lite för stora och det bara var stora stenar på stranden (ingen sand).

Så var det dags att klättra upp igen. Tja, att älga runt med Nina i skogen bakom huset hemma var en barnlek. Men jag tog det lugnt. Vill ju inte börja semestern med en hjärtinfarkt! 

Bilade tillbaka till hotellet, lyckades hitta en parkeringsplats på gratisparkeringen i hamnen och vandrade upp mot hotellet. Duschade, bytte om, och upp till takterassen där jag nu sitter. Om en timme öppnar restaurangen och sen får vi se vad jag hittar på.

Satt och tittade på TV tills restaurangen öppnade. Det var skralt med folk, de flesta över 65. De flesta pratar ganska tyst med varandra så det är låg stämning. Att restuangen inte heller har några fönster gör det hela sämre. Lysrör… Maten var helt OK, lagom många rätter att välja mellan, men inget som höjer mina ögonbryn eller ger mina smaklökar nya dimensioner.

Efter en ganska snabb middag, det gäller att inte över-äta så här sent för mig, så drog jag mig upp på taket igen. Träffade en Norrmann som just anlänt. Han tyckte det var fascinerande att det fanns så mycket folk överallt. Han kom från en by längs kusten halv-vägs upp i Norge, Han satt och njöt av en cigarett under månskenet. Hemma kostar de 120 kr paketet, här 18:-,

Var trött och gick och la mig runt 21. Men det tog ända till 23 innan jag somnade.

Sammanfattning. Än känner jag att Gran Canaria var trevligare. Vi får se efter dag 2.